Hanna Karlsson

21 Agusti - 10:45

Då var dom borta ifrån huset.. Pappan kom och hämtade dom för ett tag sedan.
Jag vet att jag kommer att se dom igen och hålla kontakten och det känns väldigt väldigt bra.
Det gör såklart ont i mitt lilla hjärta att se dom ledsna.. Och att skiljas är som att dö en gnutta.

Vi hade en jätte mysig dag tillsammans igår. Efter luch tog jag med mig barnen och åkte och spela minigolf. Dock blev vi stekta av värmen. Men det var kul att få göra något annat :)

På kvällen tog Diana med oss till en resturang för en avskedsmiddag.
Det blev japansk (?) mat, då dom lagar maten framför dig. Vad heter det nu igen? Habaji eller något sånt. Det var jätte trevligt!
Middagen avslutades med att jag delade ut min/mina presenter. Kunde inte hålla mig längre!
Familjen blev jätte glada över boken jag hade gjort och Lea blev jätte glad för hennes svenska recept bok jag hade gjort till henne. Så blev hon ledsen min ängel. Jobbigt att se dom ledsna...

Efter regn kommer solsken och vi busade, skrattade och höll på. Så kom mina presenter :)
Fick en kopp med bilder på familjen och "We love you" under bilderna. Sen en ram med en bild på mig och barnen. Lea hade också gjort pärlplattor så jag fick ett rosa hjärta och en LOVE av henne.
Även lite pengar att spendera i Kalifornien.   
Jätte fint! Tack så jätte mycket! Koppen ska jag använda så ofta det bara går!!

Det blev skratt och flummerier hela vägen hem och även hemma innan teven sattes på.
Lea önskade att få se en film med mig så vi såg "When in Rome" och jag sprang samtidigt upp till Lizzie och Gerard på andra våningen för att natta dom.

Efter filmen var det floder som forsade ner från både Leas och mina kinder.. Jätte jobbigt att se henne ledsen och samtidigt försöka vara stark.  Diana kom ner till nedervåningen, även hon ledsen och berättade att Gerard hade gråtit sig själv till sömns.. Snutten!! <3
"Its sad seeing them like this, they havent cried this much since Jerry and I told them we were gonna seperate" -Diana :(

Jag bestämde mig för att ha ett slumber party i Leas rum så jag gjorde mig iordning och la mig i hennes roll out bed. Där vi låg och pratade och fnissade.

Jag ville vara så glad och tokig som bara möjligt, för det är den Hanna jag vill att dom kommer ihåg.
Imorse vaknade alla tidigt och barnen kom in och la sig bredvid mig.
Då myrorna började krypa i benen hade vi kuddkrig och flummade runt! Mysbarn!!! <3

Frukost vid det stora bordet innan pappan kom, med det en klump i magen.
Lea var jätte ledsen, och jag försökte hålla mig stark. Sa att detta inte är ett hejdå och att jag vet att jag kommer att se dom igen. Att hon kan komma till Sverige på camp och försökte få henne att känna sig bättre. Sen var det sötnosen Gerards tur.. Och jag försökte få honom på bättre tankar även han.
Hjärtat gör så ont av att se dom ledsna, och att behöva åka ifrån dom...
Lizzie förstod inte mycket alls och sa bara ett vanligt hejdå, hoppas hon inte får en chock när hon kommer hem och ingen Hanna är kvar i huset.
Tror att det kommer att gå bra dock.

Jag är otroligt lycklig över att få vara en del av deras liv och lycklig över att ha fått vara med om detta. Vi har haft ett kanon år tillsammans !

---

I DID IT! Jag klarade det. Jag klarade hela 12 månader i detta land!
Så mycket hemlängtan jag haft... Men jag är kvar!!
Måste säga att det är skönt att vara färdig med au pairandet också. Skönt att det är överstökat.
Nu väntar en spännande resa med Hannah till Kalifornia innan jag får komma HEM till min underbara familj igen som jag för lite mindre än ett årsedan var hjärtekrossad över att lämna på landvetter!

Jag är fruktansvärt STOLT över mig själv!!!!!